torsdag 31 mars 2011

Förtroendefråga?

Nedanstående utskrift från G4 incidenten visar på den förtroendekris som finns mellan ÖB och FV. I praktiken ställde Bydén sin tjänst till förfogande, en handling som hedrar honom. Hela historien kan ses på (mil.se).
Det finns ett större perspektiv, nämligen "kriget" mellan gröna och blåa. Där Flygvapnet är förloraren.
Ansvarig Företrädare, AF
Efter det att flygchefen i FMFO på onsdag morgon den 12 maj meddelat Ansvarig Företrädare
beslutet att flygningen till Mazar-e-Sharif skulle ställas in var det sedan denne som meddelade
beslutet till C FTS. För att dokumentera beslutet skickade Ansvarig Företrädare också ett
mail129 till C FTS där han redogjorde för situationen och grunden till ställningstagandet.
Ansvarig Företrädare blev, enligt egen utsago, mycket förvånad över att Överbefälhavaren
ändrade beslutet.
Beträffande den fortsatta flygtjänstmässiga ledningen så var Ansvarig Företrädare därmed inte
helt säker på om flygningen formellt sett genomfördes inom FMFO eller ej. Hans uppfattning
var dock att han, även om man inom FMFO i ett tidigare skede beslutat att flygningen inte
skulle genomföras, ändå kom att vara ytterst flygtjänstansvarig för flygningen. Under alla
omständigheter kände han ett moraliskt ansvar inför besättningen.
Ansvarig Företrädare hade under telefonsamtalet med Överbefälhavaren den 12 maj också
frågat om han fortfarande åtnjöt dennes förtroende. Överbefälhavaren hade, enligt egen
utsago, svarat att det inte var frågan om detta

onsdag 30 mars 2011

Inte skydda civila i Libyen, ej heller svenskar i Sverige..

SSM, Strålskyddsmyndigheten har i en följd av år betalat Försvarsmakten för att hålla beredskap för att kunna mäta radioaktivitet i atmosfären. I dagsläget finns två J32 Lansen laddade med mätkapslar färdiga att starta, allt enligt den beredskap Försvarsmakten har haft enligt regleringsbrevet från regeringen.

När nu behovet uppstår, att mäta i atmosfären, väljer Försvarsmakten att lusläsa regleringsbrevet och lyckats hitta något formuleringsfel för att därigenom kunna säga nej till SSM begäran.

Ett mycket märkligt beteende. Istället för att utnyttja befintliga resurser, vilka finns, väljer Försvarsmakten att, via juridiska teknikaliteter, slingra sig ur ett viktigt uppdrag, syftande till att kunna förvarna den svenska befolkningen om en eventuell förhöjd radioaktivitet.

Det är inte bara den Libyska civila befolkningen Försvarsmakten sviker, nu även det egna folket.
Skamligt.
Kom sen inte och snacka om värdegrund.

tisdag 29 mars 2011

Krig, inte krig, krig inte krig....

Sverige kommer nu att deltaga i aktionen i Libyen med flygstridskrafter. Ett väntat beslut men också viktigt. Sverige måste visa flagg att vi faktiskt aktivt stöder det internationella FN-ledda samfundet mot en förtryckare som angriper sitt eget folk.

Nu börjar det svenska samvetet, det vill säga, det svenska politiska samvetet att göra sig hört.Sverige deltar inte i ett krig, vi ska bara hjälpa till att hålla den flygförbjudna zonen i Libyen ren från Gadhaffis flygstridskrafter. Att hjälpa civilbefolkningen i landet vill inte socialdemokraterna vara med om. Tänk om ett svenskt flygplan siktar fel! Tänk om ett svenskt vapen avfyrad fråen en svensk Gripen skulle döda oskyldiga! Nej, det får andra göra. Dubbelmoral kallas det. Sossarna fegar ut i sista stund.

På samma sätt som att Sverige inte vågar erkänna att vi deltar i ett krig i Afghanistan, där svenska soldater dödar fiender, nej insurgenter och terrorister heter det, vågar vi inte använda ordet "krig" i vokabulären.
ÖB, Sverker Göransson, dementerar med kraft att Sverige är med i ett krig, "Vi bara bevakar".

Sverige är i krig, tillsammans med flera andra nationer! Hur svårt kan det vara att erkänna det?

Det som är bra är att Sverige ändå deltager. Svenskt stridsflyg är tränade och beredda för insatsen.

De kommer att göra ett bra jobb.

tisdag 22 mars 2011

Ska svenska piloter flyga JAS-planen i Libyen?

Ja den frågan kunde vi igår höra i SR P4 av en kvinnlig radioreporter till en svensk expert. Frågan är givetvis berättigad då Försvarsmakten och dess uppgifter inte är särskilt intressant för svensk media och i den allmänna röran som råder inom försvaret skulle det mycket väl kunna vara så. En blandad division bestående av ungerska, tjeckiska, thailändska och sydafrikanska piloter med en svensk pilot som trygg rådgivare på marken, det vore väl en bra svensk modell signerad Carl Bildt.
Reportens nästa fråga, då svaret på den första blev "Ja, det är svenska piloter som ska flyga i så fall" var huruvida det inte är farligt?

Svaret blev, något cyniskt, att "krig är inte försäkringsbranschens favoritområde".
Ändå speglar den här reporten något av en svensk grundinställning till väpnade och farliga konflikter. "Gärna agera men inte med svenska resurser i frontlinjen". Att komma springande när det värsta är över och sedan ha synpunkter är en typisk svensk modell. det finns ett uttryck för detta. Feghet!
Nu är inte svenska soldater eller svenska stridsflygare fega, det vet alla som är insatta i ämnet, även utländska experter. Det är sveriges ledning.

För övrigt verkar det som att Carl Bildt nu är både statsminister, försvarminister, ÖB och utrikesminister. Lika bra att han tar över Tre Kronor och fotbollslandslaget också så att vi får ordning ocb reda.

tisdag 15 mars 2011

Pågående flygvapenmöte en succe så här långt

I dagarna två genomför Fygvapnet ett av två årliga Flygvapenmöten. Årets tema är "Kommunikation, kommunikation, kommunikation" för att citera Flygvapeninspektören Anders Silwer. Sociala medier anses vara framtiden och chefer uppmuntras att blogga men "åsikterna ska samordnas" så att inte kaos uppstår.

Efter ett grupparbete där de blandade HKV-medarbetarna och dito från förband svarat på frågan vad som behöver göras för att bli bättre och om det finns förtroende mellan HKV och förbanden, framkom en del inte helt oväntade synpunkter;
HKV är för spretigt, för många kanaler in och för många kanaler ut.
Samordning saknas ofta.
Beslut förklaras inte. Kunskap om arbetsordning inom FM är dålig både på central och regional nivå vilket försvårar förståelsen för hur och varför beslut fattas.
För hög arbetsbelastning med påföljd att olika beslut går emot varandra vilket försvårar trovärdigheten av HKV.
För hög rotationshastighet på chefsbefattningar gör att förtroendet minskar.
Kombinationen Prod och INS ger oklarheter om vem som styr.

Flygvapeninspektör Anders Silwer förefaller att ha fått ett bättre grepp om situationen. Han ger idag ett trovärdigt intryck och har även lyckats med att bli begriplig. Tidigare har han vid olika möten lämnat sina åhörare frågande då han tdivis stått i ett hörn av en enorm White Board tavla och ritat någon obegriplig figur och mumlad några svårförståeliga klokskaper.

Idag är han begriplig och lyckas nå fram på ett helt annat sätt än tidigare. Det gick att skymta lite av forna tiders Flygvapenchefers karisma.

Det viktigate budskapet från församlingen var dock att FLYGVAPNET måste bli synligt igen. Flygvapnet är ett vapenslag, eller försvarsgren om man så vill, och måste profilera sig bättre.

Silwer är nog rätt man att klara av det återtagandet. Hopp finns att den nedåtgående trenden kan brytas.

måndag 14 mars 2011

Utlandsproffs och utlandsproffs


Att vara utlandsproffs för givetvis tanken till idrottens värld. Glamour, lyx och ett överflöd av pengar hör till. Är det fotboll eller hockey eller någon annan lagsport förväntas proffset leverera tillsammans med sina lagkamrater. Vinst ger beröm, förlust kritik och med överträdelser följer utvisning och kanske avstängning. Misstag och otillräcklighet innebär petning och mer träning för att komma tillbaka. Alltid tillbaka för att göra bättre, stöttad och handledd av duktiga tränare. Efter ett antal år kan den lyckosamme dra sig tillbaka med ett fett bankkonto. Vad har denne atlet utfört? Glädje och avkoppling för de intresserade men främst för sin egen skull.
Det finns en annan typ av utlandsproffs, Soldaten. Glamour och lyx finns inte, ej heller floder av pengar. Men kravet att prestera finns och vinst innebär överlevnad och förbättringar, förlust kan innebära livslångt handikapp eller i värsta fall döden. Här ”vinner ingen silver”. Inget pris till andra plats.
Misstag och otillräcklighet innebär inte att soldaten får lära sig av dessa, öva mera. Även om stöd och ledning finns inom den egna gruppen så betraktas numera inte ett misstag som just ett fel begånget i svåra och pressade situationer. De betraktas som överträdelser och skall beivras. Utredning och anmälan till personalansvarsnämnden, där snustorra jurister i veckor sitter och analyserar ett skeende som uppstod på någon sekund och krävde omedelbar insats, blir följden.
Trots försök att göra rätt kan det bli fel. Av fel måste vi lära oss för att bli bättre. Därav följer att var man och kvinna ska kunna rapportera fel utan att riskera straff. Så har Flygvapnet fungerat i mer än femtio år.
TV 4 gör snaskiga program om dödsskjutningarna i Afghanistan där det icke utsagda är att hitta syndabockar och att kritisera FM. Att de gör människor illa är ovidkommande, sensation säljer.
Att statens rättssystem sedan inleder en förundersökning för att utreda om det har begåtts något brott, syftande till att döma och straffa är lika illa, även om det är juridiskt korrekt.
Utlandsproffset Soldaten riskerar att hamna inför skranket då denne gör sitt bästa för att utföra det Sverige har begärt men då utgången blir olycklig.
När Soldaten drar sig tillbaka är det inte med ett fett bankonto, endast några medaljer och en klapp på axeln.
Vad har soldaten då utfört? Skapat trygghet för en del, varit ett av Sveriges instrument att manifestera sin utrikespolitik och i förlängningen även visat flagg för sin nation och jobbat oegennyttigt.
Det är skillnad på utlandsproffs och utlandsproffs.