måndag 31 januari 2011

Varför denna hetsjakt mot piloter?

Efter att under en tid ha följt debatten rörande pilotlöner, påståenden om rädda och fega piloter som inte vill åka utomlands på missioner och diverse tillmäten såsom "ballerinor" med mera, kan jag bara konstatera att det är en ganska illa upplyst skara som hela tiden upprepar dessa åsikter, likt ett mantra.

Det finns i alla vapengrenar personal som av olika skäl inte kan eller vill åka på mission men att påstå att alla piloter tillhör den skaran är fel.

De allra flesta av de flygande besättningarna vill åka ut och vill göra ett bra jobb, däremot vill man ha de nödvändiga förutsättningarna, precis som alla andra soldater.

Det vore trevligt om bloggdebattörerna kunde bli lite mer nyanserade.

onsdag 26 januari 2011

Kapplöpning om G4-utredningen.

Det förefaller som att fördröjandet av redovisningen rörande utredningen om FM flygningar till Afghanistan med åtföljande kollision med ett hinder med en Gulfstream G4 nu inte längre kan lyckas. Utredaren verkar ha tröttnat på de inblandade befattningshavares krav på att skriva om, stryka och begära remissrundor.

Några av de inblandade när nog förhoppningen att hinna komma undan med att byta jobb innan utredningen kommer upp i dagsljuset.

Vi får se om de hinner.

lördag 22 januari 2011

Marginaliserade Folk och Försvarsfrågor

Folk och Försvar har kommenterats flitigt under den gångna veckan och jag tänker inte upprepa vad som tidigare har tagits upp.

Det finns dock några saker som inte fick tillräcklig belysning. Det handlar om rekryteringen till det framtida försvaret. Både ÖB och andra talare tog visserligen upp det hittills för låga antalet sökande till GSS/T, alltså tillfälligt tjänstgörande soldater (GSS står för "gruppbefäl, soldater och sjömän" med prefixet "K" för kontrakt och "T" för tillfälligt tjänstgörande).

Här handlar det om att få civila arbetsgivare att släppa sina anställda med (o)jämna mellanrum för tjänstgöring i FM, ett av FM antagande som inte på något sätt är underbyggt annat än på hoppet.

Försvarsminister Sten Tolgfors meddelade stolt att det är sju sökande till varje befattning! Men av vilken kvalité? För att något förvrängt citera Wilhelm Moberg i Utvandrarna: "En lytt, en halt, en idiot och två menlösa". Kanske det är likadant nu?

Det som togs upp, lite i marginalen, var att mönstringen nu lagts ner. Detta är, enligt många, ett stort misstag. Hade Pliktverket fått fortsätta att mönstra svensk ungdom hade förutsättningarna för att kunna rikta rekryteringen till de som faktiskt har förutsättningar att klara av en tjänst i FM varit betydligt bättre. Då hade förmodligen kostnaden för den rejält kostsamma rekrytertingskampanjen kunnat minska rejält samtidigt som man fortsatt hade fått en uppfattning om vilka volymer som överhuvudtaget är tillgängliga.

Vi ska ha väldigt klart för oss att de unga människor FM nu försöker bli "landets bästa ungdomsarbetsgivare" (citat ÖB) för, även lockas av civila arbetsgivare. Risken är att vi hamnar i en situation, likt USA, att vi tvingas ta in i princip alla som kan stava sitt förnamn rätt två gånger på tre försök. Innebärande dålig kvalité och stora vårdkostnader i släptåg.

Vi går nu på en mycket slak lina, vilket FM-ledningen är fullt medveten om. Frågan är bara om det finns kurage nog att korrigera systemet i en riktning där vi i varje fall, i rådande i situation, kan få lite bättre kontroll på läget.

lördag 15 januari 2011

Märklig agenda på Folk och Försvar

Den årliga konferensen i Sälen, Folk och Försvar, samlar representanter från just folket och försvaret. Där återfinns den politiska toppen i form av försvarsministern samt den militära dito genom ÖB. Därutöver representanter från en mängd av de organisationer vilka på något sätt är påverkade eller påverkare av svensk försvarspolitik.

Programmet innehåller många intressanta ämnen men det som borde vara en självklarhet, nämligen diskussion och frågor rörande övergången till ett nytt personalförsörjningssystem och förrådsställande av värnplikten, lyser klart med sin frånvaro.

Om något svenska folket borde vara intresserade av så är det väl just detta, nämligen vilka ska försvara Sverige!

onsdag 12 januari 2011

Polenhaveriet med onykter flygvapenchef i cockpit

Haveriet med det polska presidentplanet där stora delar av polens ledningsskikt, inklusive presidenten med fru, omkom, berodde till stor del på att presidenten själv hade beordrat befälhavaren att landa. Som "hjälp" skickade han fram en alkoholpåverkad flygvapenchef in i cockpit, detta enligt den nu släppta ryska haverirapporten.

Allt detta är så långt man komma komma från modern flygsäkerhetstänkande kan man tycka. En gissning är att det har med gammal öststatskultur att göra där order är order, oavsett hur korkad den än är.

Ett sådant översitteri skulle aldrig kunna inträffa i ett land som exempelvis Sverige, alltså att högre okunniga chefer lägger sig i en flygbefälhavares beslut under flygning.

För övrigt så väntar vi med spänning på den nu färdiga utredning om tillbudet i Afghanistan med det svenska regeringsplanet, med ÖB som passagerare, vilken nu lär vara färdig men hamnat i en ny remissrunda i en trängre krets.

måndag 10 januari 2011

Försämrad kommunikation saboterar militärt ledarskap?

På senare år har det skymtat ett nytt problem i det militära ledarskapet nämligen skillnaden i kultur mellan främst armén och flygvapnet. De förstnämnda kan sägas, lite tillspetsat stå för en krigarkultur där aggressivitet och risktagande är styrande där operativa risker mäts med en måttstock utformad efter krigets risker medan flygvapnet mer liknar en professionskultur där kunskap om regler och bestämmelser är ledord och verksamhetssäkerhet efter en mera fredlig måttstock är gällande.

Flygvapnet stod under kalla kriget mer åt den krigarkulturella sidan då det faktiskt fanns ett konkret hot att reagera på men har under de senaste tio till femton åren blivit överreglerade. Uppfinningen med en operatör, toppstyrd från Gärdet i Stockholm är ett misstag som alltfler inser.


Oavsett vilken kultur, eller paradigm, som gäller så innebär det att det uppstår konflikter. Insatssidan har svårt att förstå produktionssidans värderingar och vice versa. Paradoxen är att i en tid där kommunikation sker blixtsnabbt med SMS, mobiltelefoner, e-mail med mera så verkar förmågan till att förstå innebörden i denna flod av information blivit sämre, kanske därför att tid till eftertanke och reflektion inte finns i tillräcklig omfattning. Man talar förbi varandra. Trots ändlösa möten, där man ofta kan se deltagare vara mer intresserade av sina mobila verktyg än det just pågående mötet, är svårigheterna påtagliga att faktiskt förstå vad som avhandlas.
Problemet är att man tror att man förstår vilket leder till misstag och felbeslut.

En bidragande orsak till dessa svårigheter att förstå är alla dessa omorganisationer vilka skapar en kaotisk situation med ständiga oklarheter av typen ”vem äger den här frågan?” och där en fungerande vardagsnivå lyser med sin frånvaro.

Resultatet på sikt blir att förtroendet mellan olika skikt försämras vilket ytterst leder till en anarkistisk situation.

Avståndet mellan fotfolk och försvarsmaktsledning har aldrig varit större vad avser just respekt och förtroende, två ingredienser som är livsavgörande i skarpa situationer.

Återigen, det är inte det mänskliga kapitalet inom försvarsmakten det är fel på, det är det byråkratiska träsket vi alla sakta drunknar i.