lördag 13 februari 2010

Köpa billigt köpa dyrt

Försvarsmakten har nu börjat att frysa om fötterna och har inlett en form av återtagning av tidigare förmågor. Plötsligt inser man inom FM att förråd på Gotland håller på att säljas ut, bränsledepåer på samma ö inte är tillräckliga och att samband och kommunikation är undermåliga. Mobiltelefoner duger inte. Endast kryfax finns idag vilket inte på långa vägar räcker.

Det som diskuterats tidigare, av bland annat Wiseman, är bristen på flygbaser. Nu pågår förhandlingar av FM med civila flygplatser. Många av dessa ägs av kommuner då Luftfartsverket sålt iväg ett antal. Det kan bli en dyr peng då det är många olika att förhandla med.
Flottiljflygplatser som FM i princip gav bort gratis kommer att kosta rejält att hyra in sig på. Dessutom, om jag vore flygplatschef för en flygplats med linjefart, skulle jag nog tänka mig för att låta militärt flyg vara baserat där. Hotbilden ökar markant mot en sådan flyglats vilket kan innebära att flygbolag väljer andra lösningar. Tillkommer också att det finns inga fortifikatoriska skydd. Dessa måste byggas.

Alltihop kokar ner i en soppa som kommer att bli mycket dyr. Förmodligen hade det varit billigare att inte osthyvla iväg det ena efter det andra.

Alltså köpa billigt innbär köpa dyrt, vilket ska tolkas ungefär som att " Det jag inte har i huvudet måste jag ha i plånboken".

torsdag 11 februari 2010

Medaljvärt

I samband med att den svenska patrullen gick på en IED väster om Mazar é Sharif i november förra året var det som bekant amerikanska helikoptrar som genomförde hjälpinsatsen.
Det många nog inte vet var att det var en svensk officer, placerad invid flygplatsen i Marmal som, när han fick höra att det inte fanns tillgång till helikoptrar, på eget initiativ tog kontakt med amerikanarna och fick dessa att dra igång sina helikoptrar.
Tilltaget renderade officeren en ”kavajhytt utan kaffe” inför ett högre amerikanskt befäl efteråt.
Officeren ansåg att det var det värt. Det anser jag också. Ett ypperligt exempel på tillämpat ledarskap i ett pressat läge. Bra gjort, han bör få en extra medalj.

måndag 8 februari 2010

Vänsterns fula utnyttjande av dödade svenskar i Afghanistan

Lars Orly förnekar sig inte. Han tar varje tillfälle till att angripa Sveriges insatser i Afghanistan. Återigen fördömer han den svenska insatsen, återigen försöker han få gratispoäng genom att uttmyttja dödsskjutningen för sina egna politiska syften. Lars Orly tror uppenbarligen att det svenska folket tar avstånd från den svenska Afghanistaninsatsen då Sverige drabbas av förluster och därigenom kan tänka sig att ge vänstern sin röst. Jag tror inte svenska folket är så korkade, snarare tvärtom. Sakta växer det fram en förståelse för varför Sverige finns i Afghanistan. Samtidigt ökar respekten och beundran för de svenska kvinnor och män som tjänstgör i detta farliga område.

Det inträffade tyder dock på att nya hotbilder växer fram. Taktikanpassning krävs och vår underättelseförmåga ställs inför en svårare uppgifter för att kunna ligga på förhand vid våra operationer.

FS 18, jag tänker på er och på de stupades anhöriga. Jag vet vad de går igenom just nu.

måndag 1 februari 2010

Apropå akademiseringen av militärer

Varför har militärer mössor? En inte helt ointressant fråga när den akademiserade utbildningen diskuteras.
Militärer har mössor, eller huvudbonader, därför att det vid tiden för införande ansågs vara fint. Militären ville också vara lika fin.
Samma sak när det gäller akademiska poäng, det är fint att ha akademiska poäng och då måste ju även militären få vara fin. Resultatet beskrivs utmärkt i Jonas inlägg.
Ett exempel ur verkligheten som inte direkt berör militär utbildning.
TFHS, (Trafikflygarhögskolan) tillhör Lunds Universitet. Man tog tacksamt emot skolan på universitet för att få del av dess pengar. Men vad har trafikflygarutbildning med akademiska studier att göra? Inte ett dugg! Med den logiken borde utbildningen till lastbilschaufför, tågförare eller cykelbud också tillhöra ett universitet.

Att te en 10-poängskurs i pedagogik är ju inget märkvärdigt, men en 10-poängskurs i konsten att backa med släp verkar lite malplacerat. Eller varför inte bygga på med fem extra poäng i sidvindslandning?

Det bör dock påpekas att det akademiska synsättet i sig alltid kan vara nyttigt oavsett vilken verksamhet man pysslar med, ett sätt att tänka, ett sätt att se problem och frågeställningar och inte minst förmågan att kunna se andra sidor och lösningar.

Att däremot försöka ersätta hantverkskunskap med ovanstående färdigheter är inte bara korkat, det är i grunden kontraproduktivt.